Om

Föddes 1949 i Göteborg.

Mitt visintresse vaknade under den stora visvågen på 60-talet. Som så många andra var det Fred Åkerströms insjungningar av Ruben Nilsons visor på LP:n ”Fimpen och tändstickan” som var den utlösande faktorn. Då arbetade jag på bilverkstad i Göteborg. Där arbetade även Bengt Girborn, vissångare som numera är bosatt i Karlshamn. Vi fann att vi hade samma smak för skivan och mer eller mindre skrovlig musik uppstod. Efter några hektiska år i Göteborgs visvärld skildes våra vägar men kontakten har alltid funnits kvar.

Arbetade som bilmek, på plastfabriker, som chaufför och lite annat. Gjorde försök att studera på folkhögskola i södra Sverige men det gick inte bra pga dålig psykosocial miljö och skolans ideologi som gjorde mig matt. Några år senare, med erfarenheten från den förra skolan läste jag på Vara folkhögskola. Det blev den stora vändpunkten i mitt liv. Tänkte läsa vidare till lärare efter skolan men började jobba extra inom psykiatrin och fann att där ville jag arbeta. En strävan efter ge människor stöd och tröst i deras oroliga liv. Utbildade mig till mentalskötare och vidare till sjuksköterska inom psykiatri.

1980 flyttade jag till Skaraborg med fru och nyfödd son. Visintresset växte åter och jag var med och startade Visans Vänner i Mariestad. Det var några slitsamma men väldigt roliga år som jag med glädje tänker tillbaka på. Jag valdes till föreningens första ordförande och satt sedan i styrelsen i många år. Det är med glädje jag varje sommar åker till Mariestad för att spela på Stallet samt träffa mina gamla vispolare.

Bildade tillsammans med Sture Dahlén visgruppen FRIA TYGLAR.

Som elev hos HANNE JUUL har jag förkovrat mig inom vistolkningens svåra konst. Har genomgått kursen 5 X Scen och Sång på Nordiska folkhögskolan i Kungälv.

År 2000 flyttade jag åter till västkusten då sonen flyttat hemifrån och saltvattnet lockade. Hamnade i Stenungsund och det dröjde inte länge förrän jag var involverad i en ny kulturförening som även lade stor vikt vid visan som kulturform. Tillsammans med några andra entusiaster startade vi Kulturföreningen Produktionsdiket. Är fortfarande medlem men sitter inte längre i styrelsen. eftersom jag under 2010 flyttat ut på Tjörn. Är nu medlem i Visans Vänner på Tjörn och upplever det mycket positivt då föreningen är aktiv och strävar efter att bjuda på god viskonst.

Efter några händelserika och lärorika år har samspelandet i Visgruppen SALT tagit slut. ”Allt har sin tid” som en av medlemmarna uttryckte det. Så är det nog men det var med sorg i sinnet jag upplevde att det tog slut.

Men varför gräma sig över spilld mjölk? Nya spelkompisar finns alltid och nu har ett nytt samarbete startat med två roliga herrar. Vi får se vart det leder.

Jo, det ledde till att vi bildade en fast trio som nu framträder under det gamla namnet FRIA TYGLAR. Att vi har det namnet kräver en förklaring. Ett namn som min fru kom på sent en natt då Sture Dahlén och jag spelade tillsammans i norra Skaraborg på slutet av 80-talet.

http://www.visansvanner.org/Historik/FriaTyglar1.jpg

Sture Dahlén och undertecknad som de första FRIA TYGLARNA någon gång på det det glada 80-talet.

När jag flyttade från Mariestad fortsatte en kvartett med namnet FRIA TYGLAR. Nåväl, den gruppen upplöstes för några år sedan och de ringde mig och sa att jag fick namnet åter. Nu har vi tagit upp namnet igen och det känns bra. Nu har Anders Åsefeldt, Peo Högman och jag spelat samman i några år och det känns mycket bra.

Kommentera

Visor på fullt allvar