Glada miner på Mimer

FRIA TYGLAR spelade i kväll på Mimers hus i Kungälv inför cirka 110 personer. Redan innan vi startade  var det tjôt och skoj med publiken. En publik som bara växte så att arrangörerna fick ordna fram fler sittplatser. Det är alltid roligt när det kommer fler än beräknat. Som vanligt bjöd vi på ett blandat program innehållande lugna, fartiga, kända och okända visor. En blandning som publiken uppskattar och ger oss beröm för. Och som vanligt slank det igenom en del småfel i föreställningen men det var nog bara vi som märkte det. Ingen annan kommenterade det. Kanske av hövlighet men troligtvis för att de inte märkte det. Efter konserten var det flera gamla musiker som var framme och gav väldigt positiv kritik.

Har någon sett mitt munspel?

Frågan kom från Anders Åsefeldt när FRIA TYGLAR åter träffade poeten/författaren Anders Wällhed, denna gång på biblioteket i Kinna. En författare i högform som med känsla läste dikter om mässstäderskan ”Fia” med dopnamnet Yvonne, ett par fina rader av Ola Magnell och delar av Lasse Dahlquists ”Stuvarevalsen”. FRIA TYGLAR följde glatt med i stämningen som skapades av Anders W. Publiken, som uppgick till cirka 50 personer, var på hugget och visade sitt engagemang med många skratt och kommentarer. I slutet av föreställningen kraschade mitt notställ. Inte en gång, utan tre gånger. Men det ordnade sig. Författaren skrattade så han var högröd i ansiktet. När sedan Anders Å. inte hittade sitt munspel i röran trodde jag att författaren skulle få en hjärtinfarkt på grund av sitt skrattande. Han var nästa blå i synen. I det hela taget, en lyckad och mycket skrattfylld förställning. Arrangören var mycket nöjd och önskade oss åter till Marks kommun.

Anders Wällhed i färd med att dra en skröna för publiken.

Resan hem var en upplevelse av mindre angenäm karaktär. Det snöade så in i baljan, hela vägen från Kinna till Tjörn. Jag var helt slut i ögonen när jag väl kom hem. Ack, ja! Det är tungt att vara ”rock-artist” och kuska land och rike runt.

Med hjärtat i Bohus centrum-hus

”Visor som berör” det var temat då FRIA TYGLAR spelade i Bohus igår. En del av den satsning som Bohus hade på hjärta och lungor under denna vecka. Det var knôkat i lokalen. Stämningen på topp och full fart på visorna. Det är ju så att alla visor handlar om kärlek, om de skruvas till på rätt sätt. Magnell, Vreeswijk, Wällhed m.fl stod på programmet. FRIA TYGLAR var i stöten ordentligt och levererade med kläm och fart. Publiken som helt fyllde lokalen, trivdes och uppskattade vårt scenframträdande. Ett par gamla vis-vänner fanns i publiken och gav oss fint betyg efter konserten. Det var allt igenom en go spelning.

Fria Tyglar möter Anders Wällhed

En onsdag kväll på Kulturum i Partille. Ute kallt och rått i februarikvällen. Inne på scenen, Fria Tyglar och Anders Wällhed. Vi gör ett program där Anders dikter och berättelser om sin skrivargärning varvas med visor som är anpassade för stunden. Det blir en underbar blandning av skrönor (ibland rena lögner) och historier om Kent Andersson, Ove Allansson, Lasse Dahlquist, Ola Magnell och Anders Wällhed. Några för kvällen nyskrivna melodier till ett par av Anders texter framfördes. På publikens reaktioner kunde jag se att det föll i god jord. Publiken som uppgick till cirka femtio personer, trivdes och var engagerade i vad vi gjorde på scenen. Det var skratt och trivsel när det var läge för det. Lugn och eftertanke när det var läge för det. På en fråga från Anders Wällhed, om det fanns några sjömän i publiken, var det en kvinna som vinkade till. Hon fick en dikt uppläst speciellt för henne. Föreställningen avslutades med extranummer och allmänt tjoho. Alla var nöjda och glada. En allt igenom lyckad arbetsmodell. Visor vis avi författare.

Gammal kärlek rostar aldrig

I går kväll hade jag glädjen att åter träffa Visans Vänner i Mariestad. En förening jag var med och startade i mitten av 80-talet. Att föreningen fortfarande lever är en glädje att se. Flera av ”veteranerna” från förr finns kvar och det mest glädjande är att det fylls på med nya medlemmar. Framför allt ett par, Eva och Roy, bosatta i Hällekis förgyllde kvällen med egna sånger till skickligt ackompanjemang på gitarr, banjo-gitarr och keltisk bouzouki. Kvällens tema var: visor av kvinnor. Medlemmarna gav prov på att de letat i sina gömmor och hittat många visor och texter skapade av kvinnor. Det sjöngs och det lästes, spelades klarinett, skrattades och applåderades. Korts sagt en trevlig afton. Jag hoppas kunna besöka den en gång till innan sommaren är här.

Fullt ös på Wadman.

Årets första Café Wadman bjöd på två herrar från Stenungsund, Håkan Olsson och Bengt-Åke Röstlund. Inför cirka femtio personer framförde de ett program med full fart och många egna och kluriga texter. En allt igenom trevlig och härlig viskväll. Du kan läsa mer om denna fina viskväll på www.viskollektivet.se

Bengt-Åke och Håkan i full frihet.