På Fregatten

FRIA TYGLAR spelade i dag på Kulturhuset Fregatten i Stenungsund. En god och mysig spelning, mycket tack vare Kulturhusets personal. Allt var riggat och klart när vi kom. Inga frågetecken runt ljudanläggningen. Stolar på scenen och en trevlig dalmas som hjälpte att ”ratta” ljudet under framträdandet. Strax innan vi beträdde scenen var det vernissage på Galleri Koch på Kulturhuset. Det gjorde att det var en riklig publik som efter besöket på galleriet försåg sig med kaffe och bänkade sig för att lyssna på oss. Som ganska ofta nu för tiden, fick vi positiva omdömen av publiken. ”Trevligt 0ch varierat program” var en vanlig kommentar samt ”Tack för att ni spelade Mikael Wiehe”. Skönt att känna värmen från åhörarna. Man lever länge på den positiva energin som det ger.

Inge Wiik ”Pappa Smurf”

Vissångaren och traditionsbäraren från Karlskrona, Inge Wiik är död. Detta budskap nådde mig idag. Inge arbetade i alla år för att bevara visan som kultur i ett allt mer skramlande samhälle. Hans kunskap om äldre visor, arbetsvisor, shantys, skillingtrvck var stor. Hans vilja att sprida kunskap om dessa visor var beundransvärd. Med åren fick han allt svårare att hantera gitarren på grund av stelhet, men rösten svek inte. I somras träffade jag honom vid en viskväll i Karlskrona. Med känsla och bravur framförde han sina visor. Han reste runt på festivaler runt Östersjön och sjöng sina sjömansvisor. Vid ett tillfälle i Polen ropade alla barnen i publiken efter ”Pappa Smurf”. Detta roade Inge mycket och han berättade gärna om detta tillfälle. Nu får han missionera om visan i en annan värld. Jag är säker att han kommer att göra det på samma sätt han gladde oss i denna värld.

Regn och rusk

Vi startade i den tidiga morgonen, (05.30) vår resa mot det fjärran Limmared. En glasbruksort på gränsen mellan Västergötland och Småland. Resan gick via Lerum för att hämta basisten som av någon outgrundlig anledning valt att bosätta sig där. Sedan i regn och rusk fortsatte resan under morgonen. När vi närmade oss Borås kom dagen sakta smygande och när vi nådde resmålet var det en grå och jämmerlig dager. Men inne i Folkets hus var det full fart. Södra Älvsborgs PRO-distrikt hade årsmöte och det var dessa morgonpigga pensionärer vi skulle spela för klockan 09.00. Det var en trevlig och rolig spelning som uppskattades till fullo. Må hända avlar den av sig i flera spelningar framöver. Vem vet? Hela tiden regnade det och när vi styrde åter mot kusten var det i hällande regn. Då vi stämt möte med en person i Göteborg för eventuella framtida spelningar. Det var att kryssa in i stadens centrum bland vattenpölar och regn. Fotgängare och cyklister med paraplyer i händerna gjorde bilkörandet lite spännande. Inga olyckor drabbade oss, varken bilister eller andra trafikanter. Sedan var det att åter köra till Lerum för att återlämna basisten. Därpå återresa till Tjörn i detta ihållande regn. Väl hemkommen var jag trött både i skallen och de två ögon som satt i den. Nu är det dags för sängen.

Höstljud

FRIA TYGLAR spelade i dag på Allégården i Göteborg för en tapper skara åhörare. Ett genomtänkt program som till viss del fördunklades av en miserabel ljudsituation. Tyvärr fungerade inte arrangörens ljudanläggning som den skulle. Det blev att helt ta bort sångmikrofonerna och börja motionera diafragman å det värsta. Den vackra publiken sade att de inta varit störda av intermezzot men vi på scenen fick det vingligt i öronen när mickarna fungerade sporadiskt. Allt nog, rutin och lite jävlar anamma gjorde att vi kunde resa hem med tacksamma kommentarer från publiken ringande i öronen. Men det ska påpekas, lokalen är perfekt för visframträdanden i det halvstora formatet. Blir det bara OK med ljudet kommer det att vara toppen.

Tjörn i Sävedalen

Café Wadman startade åter för säsongen. Husbandet FRIA TYGLAR ,medlemmar i Visans Vänner på Tjörn, medverkade så klart. Göran Eliasson och Bosse Andersson, två vis-vänner från Tjörn avverkade fyra dikter av Anders Wällhed med egna tonsättningar. Sedan kom kvällens höjdare. Eva Blume och Gjert Magnusson från Tjörn, lät oss följa med på en resa med den ljusblå vis-spårvagnen genom det gamla Göteborg. En rolig, allvarsam och intressant resa som vid hållplatserna lät oss njuta av  berättelser och sånger.  Från Majorna till Gamlestaden gick färden. Eva berättade om systrarna Svensson som alltid sjöng när de var på väg någonstans. Visor om den snåle pantlånaren Mattson på Gårda och om damen som hade en schäslong där det fick plats fyra herrar o.s.v. Andra visor med Göteborgsanknytning, t.ex. texter av Kent Andersson och Lasse Dahlquist framfördes med känsla och tanke. Publiken som kommit dit i det gråa oktober-rusket bänkade sig runt kaffeborden och lyssnade. De fick verkligen valuta för sina slantar. Frågesport som vanligt och inte heller denna gång var det någon som hade alla rätt. Ulla, Kerstin och Ingela stod för biljettförsäljning och fikaförsäljning. Många lät sig väl smaka av läckerheterna.