Svensk normalsommar

Visor i hembygdsparken i Lerum. Maria Phil sjunger vacker och inspirerat till Pers pianospel. Drygt 70 personer på plats för att lyssna och alla har ledigt och fin eftersom det är söndag. Men det är som sagt svens normalsommar, d.v.s. 14 grader varmt (kallt) och fläckvis duggregn. Den tappra publiken satt dock kvar och lyssnade. De kraftiga applåderna kanske berodde på publikens kalla händer men förhoppningsvis gillade de vad de hörde. I pausen serverade Lerums hembygdsgille gott kaffe med hembakt. Tack för det! Det var värmande. När vi for hem efter konserten var vi trots allt nöjda och tillfreds. Ett lyckat arrangemang för Wadmans Vänner tack vare Peo Högmans arbete med att få allt att fungera optimalt. Tack Peo!

Maria och Per.

Att åter träffas

I går afton fick jag kärt besök av min gamle spelkompis Björn Larsson från Gullspång. Han var hos Hanne Juul på Nordiska folkhögskolan för en duvning i texttolkning inför ett kommande projekt. Det blev grillat och lite pilsner när han kom. Sittande på altanen, med utsikt över fjorden, njöt vi av mat och dricka. Snackade om hans projekt, skrattade åt vad som skett sedan vi senast sågs. Båda har vi begåvats med barnbarn och vi kunde konstatera att man blir fånig av bara tusan av det. När aftonkylan gjorde sig påmind förflyttade vi oss in i ”spelhålan” för fortsatt avnjutande av kaffe med tillhörande mörk rom från Guatemala samt massor med visor. Han hade med sig två fina gitarrer, en baritonegitarr samt en liten stålsträngad pärla. Bägge byggda av Sandén. Trots att vi inte spelat samman på en väldig massa år, blev det en del gamla godingar. De satt som en fläskläpp när vi känt in varandra. Jag pluggade in gitarrerna i min nya förstärkare och ut kom ett vackert mjukt ljud som höjde allt till en oanad nivå. (Eller var det den sydamerikanska romen som gjorde sitt?) Skit samma, det var en underbar aftonstund för mig och min gamle kompis. Många låtar och mycket skratt. I dag på morgonen for han åter till Hanne i Kungälv men förhoppningsvis ses vi igen senare i sommar.

Afton vid Brommösund

En mycket vacker afton. Sjön som polerad, en och annan båt som gled på vattnet utanför krogen på Låxhall vid Brommösund utanför Mariestad. Visans Vänner i Mariestad hade sin traditionella säsongsavslutning vid sundet. En underbar samling visentusiaster som åt, drack och framförallt sjöng och läste dikt. Medelåldern var, kan man säga, lite högre än de nykonfirmerades. Det gjorde inget. Det var f.d. svinfarmare, f.d.lärare, f.d.landstingsanställda, f.d.sjuksköterskor, f.d.sjömän och många fler som satt runt borden. Många, väldigt många, bidrog med visor ur den svenska och nordiska visskatten.  Kvällen var rent magisk och när jag sedan styrde kosan åter mot Tjörn kände jag mig fylld av glädje och tacksamhet för allt jag hört under kvällen. Dock var tårtan till kaffet alldeles för söt för min smak.

http://www.visansvanner.org/Bilder/bilder/2014/laxhall_juni/P1020485.jpg

Snacka om rasben!!!                             Sigvar Bergkvist den gamle får-och grisodlaren, har ännu glimten i ögat och sina gamla västgötavisor att roa oss med.

Sommar på Nääs

I det vackra sommarvädret var Fria Tyglar på Vänhem/Nääs och gjorde en viskonsert. Trots att det var ett strålande sommarväder kom en ansenlig skara människor för att lyssna på oss. De bänkade sig i det akustisk förnäma Vänhem, en stor träkåk som rymmer en stor publik. Efter gott och väl en timmas konserterande kunde vi konstatera att det hela avlöpt till publikens förnöjelse. Det skrattades, lyssnades och kommenterades i publiken. Slutnumret, som var ett extra extranummer, lockade till allsång i refrängen. Det får jag säga, det är inte ofta det sjungs med sådan kläm och kraft som denna publik gjorde. Det blev en helt igenom lyckad visstund på Nääs.