Orust och vår

Nyss hemkommen efter en lyckad spelning i Ellös Folkets Hus på Orust. Ett hus med tradition och glädje. Byggt på det tidiga 50-talet. En klassisk Folkets Hus-byggnad med plats för dans , fester, sammankomster av alla de slag och ny fick Fria Tyglar möjligheten att spela för en trevlig publik. En publik som gärna skojade med oss från Tjörn men det var bara att ge igen. Visserligen kommer vi alla från Göteborg men det är bara att koppla på då publiken bjuder upp till tjõt. Alla nöjda och glad, vi trötta och lyckliga då vi for hem i den vackra vårkvällen. Nu känns det att våren är på gång ordentligt. Gröna ängar och åkrar, björkar som slår ut, vitsippor och andra blommor i skogskanterna. Allt är vackert. Synd att man inte kan höra fågelsången när man sitter i bilen på väg hem. Men man vet att den finns utanför rutan.

Säsongen redan slut, snyft!

Med tårade ögon kan man konstatera att vårsäsongens Café Wadman tagit slut. Tårar över att det inte är mer före sommaren. Samtidigt glädjetårar över en fantastisk avslutning med stor och nöjd publik. Lyckliga tårar för två mycket duktiga visartister, Stina Klintbom, vars röst var en njutning att lyssna på samt Thomas Andersson som ackompanjerade skickligt på gitarr och luta. De gjorde ett blandat program med känt och okänt. Det blev en musikalisk resa bland storheter som Evert Taube, Cornelis Vreeswijk, franska poeter m.m m.m. Det var visor för alla smaker. Olof Mellberg från Partille medverkade med tre egna visor om avsaknaden av morgontidningen och en backhoppares dilemma. Tänkvärda pärlor. Husbandet var som vanligt på scenen med visor och quiz. Det är så jag längtar till september då det tar fart igen.