Bland grebbor och pågar

Inbjudna av Ivar Sjögren, vismogul i Lund, for FRIA TYGLAR till nämnda stad för att medverka på en ”Visbytarkväll” på Kulturkrogen. Det blev en oförglömlig afton med många visor, god mat, trevlig och kunnig publik. En publik i åldrarna 20 till 88 år (snacka om spännvidd). Flera goda vänner från Kåseberga kom för att höra oss, trevligt. Kvällen började med att Martin Arnoldi, tidigare medlem i Hotenanny Singers, sjöng en visa av Lasse Tennader och fortsatte med en dansk pärla av ”Sebastian”. Ivar Sjögren äntrade scenen och det blev lite Evert Taube. Göran Segel med sin ”gummibas” klev upp och tillsammans gjorde de en tolkning av Fredmans Epistel No:2 som de kallade ”Bellman goes to Nashville”. Därefter kom en visa om skåningarnas förträfflighet, som hela tiden slutade med att de for till Köpenhamn. Göran Sergel gjorde ett par egna visor om ojämlikheten i samhället.

Göran Sergel             Martin Arnoldi             Ivar Sjögren

Där på var det vår tur. Enligt publiken gjorde vi ett mycket bra program och när vi steg av scenen efter en timma var vi nöjda och stolta med vad vi gjort. Ett bra betyg är, kan man säga, att när vi sent på kvällen åter styrde kosan mot västkusten, hade vi klart med två nya spelningar. En på Visfestivalen i Lund och en på Sjöräddningsmuseet i Kåseberga. Eventuellt en spelning till men den är fortfarande lite osäker så det får jag återkomma till. Som sagt, en fantastisk kväll med en fantastisk publik i en fantastisk lokal. Vad mer kan man önska?

Tidigt, surrigt men kul.

I går gjorde FRIA TYGLAR en spelning i Göteborg för ett pensionärsförbund som hade årsstämma.  Redan klockan 05.30 steg jag ur sängen för att fara till Lerum, och hämta Peo eftersom vi skulle spela redan 09.30. En okristlig tid för sång och strängaspel. Under tiden som mötesdeltagarna anlände till kongressalen, spelade vi på scenen. Du milde, vilket surr! Alla pratade med alla och trivdes med att åter ses. En trivsel som spred sig till oss på scenen. Det blev ungefär som att sjunga under bilkörning. Det fanns hela tiden ett surr i bakgrunden som gjorde att det lät väldigt bra om oss. Men som vid bilkörning, man blir trött i öronen efter ett tag. Nåväl, spelningen gick jättebra och vi fick många goda ord av de som lyckades lyssna. En alltigenom trevlig, lyckad och lärorik spelning.

Kvinnor, kvinnor, kvinnor

PRO i Mölndal, jag säger då det. Vad många kvinnor det var som lyssnade på oss när vi spelade på Möllan i dag. Massor av mogna damer i alla storlekar var där. Lyssnade till våra visor, skrattade på rätt ställen och såg allvarsamma ut när det var på sin plats att göra det. Men det var en kunnig och bildad vispublik vi hade framför oss. Det märktes när vi spelade väldigt ovanliga visor att för några var det inga nyheter. Dessa fina damer hade, trots det fina vårvädret, kommit för att lyssna på oss. (Att de samtidigt hade årsmöte hör inte dit, tycker jag. Det var oss dom ville se och höra, anser jag med en klädsam blyghet.) Det var även tre herrar i publiken som såg gillande på oss, det får inte glömmas att nämnas. En kul och trevlig spelning på alla sätt och vis.