En eftermiddag i Gråbo

Sex plusgrader på Tjörn – en plusgrad i Gråbo. Råkallt med andra ord, men inne på biblioteket var det varmt och skönt. Trots att det under dagen varit ett antal julmarknader i Gråbo och runt omkring, kom det ett trettiotal åhörare för att lyssna på Fria Tyglar. När visstunden var över var det en nöjd och glad publik som vandrade hem. Åter hade vi gjort ett program som gick hem. Stämningen var god med en gång och de var verkligen med på noterna. Trots att det var en hel del sällan sjungna visor var det några i publiken som kände igen dem och sjöng med. Efter konserten var det flera som kom fram och sa att vi MÅSTE komma åter till Gråbo. Snällt hänvisade vi dem till kommunens kulturrepresentant som överöstes med önskemål från den nöjda publiken. När vi packat ihop våra grejor och skulle resa hem kändes det bra och tillfredsställande att kunnat bjuda på ett gott program. Nu blir det ledigt ett tag, nåja, ledigt och ledig, nya låtar skall övas in för framtiden.

I Lynga kan ingen höra dig skrika

Åter till Lynga. Nu för en demo-inspelning med Fria Tyglar. Lars som driver studion är en fena på att spela in vissångare. Det är med spänning vi ser fram mot att höra det slutliga resultatet. Som alltid när man är i Halland, är det fint och klart väder. Dock var det en svepande kall nordvästlig kuling som for in från Kattegatt, men i den varma och välisolerade studion kändes inget av den bitande vinden. I morgon är det dags för en spelning på Gråbo bibliotek. Hoppas att Gråboborna har lust för lite vissång.

Fullsatt i Lundby

Peo Högman och jag var hos Aktiva Seniorer i Lundby och spelade. Som alltid, fullsatt. En underbar publik som är med på noterna från första till sista ackordet. Vi framförde en blandning av nytt och gammalt. Att spela för dessa positiva människor är en härlig känsla som gör att man fylls av energi och tro på livet. Fick chansen att för första gången testa min nya ljudanläggning i skarpt läge. Den fungerade alldeles utmärkt när man är två på scenen. I en lokal som var fylld med cirka 150 människor var ljudet bra överallt.

Sköna artister

Café Wadmans säsongsavslutning i Sävedalens Folkets hus var en härlig kväll. Gäster var Torbjörn Johansson från det fagra Halland och den skönsjungande Eva Simmons från Göteborg. Torbjörn med sin fiol fick publiken att skratta högt i den finlandssvenska visan ”Drömmen om Gun”. Fiolen blev en medaktör på scenen. Med Mästerlig känsla framfördes visan. Att med eget fiolkomp sjunga kan inte vara det lättaste men i Torbjörn gör det med känsla och säkerhet. Evas visor var en vacker och skön blandning av känt och okänt framförda med känslighet. Hon hade en skicklig dragspelare som gjorde visorna mer tydliga. Mycket snyggt. I slutet av konserten såg jag hur Eva riktigt hoppade på scenen av förtjusning. Publiken gjorde sitt till för att göra kvällen till en framgång. Nu ser vi fram mot vårterminens Caféaftnar.

Höstkväll i kommunhuset

Hej alla människor. Nu är jag på igen. Ibland händer det saker i livet som gör att orden i huvudet inte kommer fram. Vissa händelser har en prolongerad effekt så det kan ta tid att komma på banan igen. Sedan jag senast skrev något på sidan har det varit ett antal framträdanden i Mariestad, Alingsås, Sollebrunn, Partille, Lerum och andra ställen.

Allt nog; I går kväll hade FRIA TYGLAR och Wadmans Vänner ett viscafé i kommunhuset på Tjörn. Inbjudna gäster var Eva Blume och Gjert Magnusson. Det blev en skön viskväll med skiftande innehåll. Första halvan av konserten hade FRIA TYGLAR med ett blandat och av publiken uppskattat program. Visor om höst, kärlek, längtan och svikna löften framfördes till gitarr, luta och bas. Jag fick chansen att för första gången spela på min nya 12-strängade gitarr inför publik (läckert). Efter en stunds fikapaus och allmänt minglande var det dags för Eva och Gjert. De exekverade ett musikalisk och berättande program om låtar och visor från Irland. Gjerts kunskap i ämnet var stort och hans spel på fiol, gitarr, tvåradigt dragspel och concertina var beundransvärt. Tänk att det finns så mycken kunskap om visor bland Tjörns befolkning. Ute ven vinden så marchallerna slocknade men inomhus var det varmt och mysigt. Det kan sägas att fullmäktigesalen i kommunhuset på Tjörn är en fin visscen som vi gärna använder igen.