Åter i Halland

Har haft ynnesten att medverka vid Anders Åsefeldts inspelning av sina visor. Detta gjordes i Studio Lynga i Morup. Mycket vackert beläget med Kattegatts blåa vatten i fonden. Det var mitt andra besök i studion och som vid förra tillfället imponerade inspelningsledaren med sin förmåga att pricka känslan i det som spelades in. Min känsla när vi for hemåt var att skivan kommer att bli bra. Mycket tack vare studioteknikern och fiolspelemannen Torbjörn Johansson som medverkade vid inspelningen. Anders gjorde ett jättejobb medan Peo och jag bidrog efter förmåga. En allt igenom rolig dag med glada skratt och fina funderingar. Det lir nog så att även jag kommer att göra några inspelningar i Lynga. Det gäller bara att finna ett vismaterial som speglar mig och mina tankar om vad en visa kan vara. Ja-ja, vi får se.

Öckerö

Fria Tyglar gjorde i går en välapplåderat konsert i hörsalen på Öckerö bibliotek. Utomhus var det en isande kall nordostlig vind blandad med snöbyar. Denna vind blåste så folk stannade hemma i stugvärmen. Enligt personal på biblioteket är det ganska vanligt på öarna att många stannar hemma när det blåser. Dock, det kom några trevliga själar för att avhöra oss. De fick ett blandat och välrepiterat program av oss. Själva hade vi en mycket trevlig och givande stund på scenen. En mycket fin lokal. Jag önskar att fler kommuner hade liknande lokaler för visprogram men tyvärr är det si och så med bra lokaler.

Nu har vårdagjämningen varit men vintern biter sig fast. Drömmen om vår och sommar är fortfarande bara en dröm.

Halland och Taube

Halland och Taube? Jo det finns en koppling om än svag. Visst känner vi till John Lövgren från Falkenberg men det finns en koppling till. Mer om det senare.

Tillsammans med två kamrater for jag till Halland och besökte visoraklet Torbjörn Johansson för att öva inför en skivinspelning. Solen sken och utsikten över ett soldränkt Kattegatt var smått hisnande. Som alltid trevligt och inspirerande att möta Torbjörn. Vilket kunnande den mannen har när det gäller visor. Hans förmåga att snabbt och enkelt uppfatta vad han med sin fiol kan tillföra till en visa, är beundransvärd. Det blev lyckade timmar i Halland och nu ser vi fram mot inspelningsdatum, då det åter blir en resa till det vackra Halland.

Mer koppling till Taube. Jo, det är så att jag på Taubes 123:e födelsedag var i Mariestad och framträdde på teatern inför ganska mycket folk, gott och väl över 100 personer. Visans Vänner i Mariestad hade traditionsenligt sitt Taube-firande på teatern. I första halvan av konserten var det föreningens medlemmar som stod för programmet, med den äran, skall sägas. Andra delen var vikt för elever från vislinjen på Gamleby folkhögskola i Västervik. Fem pigga ungdomar som tagit sig an Taube. Att Taube inte riktigt är deras typ av vismusik märktes men de gjorde gott ifrån sig. En i allt, lyckad konsert och det är roligt att få vara med. Dock var min största behållning att föreningens Grand Old Lady, Gertrud Wennerberg, åter var med på scen och med den äran framförde ”Kärleken och vinden”. Underbart av denna dam som inte är nykonfirmerad, om man säger så.

SKÖNHETEN OCH ODJURET

Gertrud Wennerberg och Anders Ramberg

FRIA TYGLAR

Efter en tids funderande och diskuterande har Anders Åsefeldt, Peo Högman och undertecknad, kommit fram till att arbeta tillsammans under namnet FRIA TYGLAR. Detta namn har sedan lång tid funnits i Skaraborg då jag spelade tillsammans med andra goda kamrater. När jag flyttade hem till västkusten var namnet kvar hos en konstellation musiker i Gullspångstrakten. När den gruppen senare upplöstes ringde de till mig och gav mig namnet åter. I och med det kan vi med gott samvete kalla oss FRIA TYGLAR. Som namnet säger ger det en frihet vad gäller antal medlemmar och vad vi gör för låtar. Allt från ballader till lite blues.

I går var det premiär för oss under det nya namnet. Vi spelade på restaurang Torarica i Lerum inför en liten men naggande god publik. Reaktionerna var mycket goda liksom maten vi åt tillsammans efteråt. Hela spelningen var en början för att flytta ”Söndagsvisan på Nääs” till Lerum då Näässtiftelsen anser sig inte kunna etala för visan som kulturform som tidigare.