Storm

Höststormen rasar över fjorden. Hakefjorden går i skjortärmarna med den äran. Vattenståndet högst hittills detta år. Men mäktigt är det och en av tjusningarna att bo så nära vattnet. Huset ligger ganska skyddat från vindens angrepp. Dock anser katten att det fläktar för mycket. Han blänger skitigt på oss, som om det var vårt fel ett det är blåsigt. Får tid att sitta och känna på lite visor som inte spelats på många år. Riktigt kul! Men visst är minnet rostigt och det tar en stund att komma på rätt melodi.

Hösten är här

Kommer precis hem från en visstund på Billströmska Folkhögskolan. Tanken från start var att Visans Vänner på Tjörn skulle vara med och inviga musikträffarna i Växthuset på skolan. Av detta blev det intet då golvet ännu inte var klart. Allt nog, vi spelade istället i Tyftsalen. En utomordentlig tråkig lokal som även är gymnastiksal på skolan. Publiktillströmningen var ej av det allvarligaste slaget. Vi klarade med enkelhet att få in publiken i salen. Dock, och det skall påpekas, gjorde Visans Vänner medlemmar gott ifrån sig under den gode konfrenciern, Axel Falks ledning. I januari skall det göras ett nytt försök med Växthuset. Hoppas att golvet då tål att gå på.

”Ack, lifvet är en plåga”

Var igår på Göteborgs Konserthus och lyssnade på Melissa Horn. Vad kan jag säga om det? Hon är enormt duktig och har en skön röst. Hade med sig skickliga musiker, framförallt slagverkaren som var följsam och inspirerad. De andra var skickliga hantverkare men jag vet inte om de trivdes på scenen eller i varandras sällskap. Snyggt ljus i kombination med rökmaskin gav bra effekter. Men, stackars tjej, varenda låt sades vara själupplevd och till slut blir det för mycket av den pubertala relationsångesten. Hon fick både Dan Andersson och Leonard Cohen att verka vara muntergökar. Melissa Horn är skicklig på det hon gör men hon gör det för mycket. Ingenting sticker ut och till slut slutar man lyssna. Kanske skulle hon vinna på att någon gång framföra sådant  någon annan skapat, vad vet jag? Tjejen är ung och har en fin talang så framtiden kan bli ljusare.

Ingen dans på Brännö brygga

Kallt men vackert väder när Visgruppen SALT reste ut till Brännö i Västergötlands vackra skärgård. Båt från Saltholmen och sedan transport från bryggan på Brännö Rödsten till Brandstationen. Där hade samlats en glad och sorlande publik som fick avnjuta oss tillsammans med hemgjorda mackor och gott kaffe. Tyvärr kunde vår eminente munspelare inte medverka. Dock gjorde vi ett gott program och publiken gillade vår blandning av kända och mindre kända visor. Hemresan tog tid då vi missade en båt och fick vänta till nästa avgång. Sedan var det bilköer så det räckte och blev över. Mörkret hann sänka sig innan vi var åter hemma.Men en skön resa i visans tecken blev det. Skärgården är mycket vacker en dag som denna då vinden var borta och solen sken på öar och kobbar.

Till minne av Cornelis

Mariestads Visans Vänner har sedan fem år tradition att arrangera en viskväll ”Till minne av Cornelis”på Mariestads underbart vackra teater. En teatersalong som är intim och skön, som har en akustik som lite över det vanliga. Det är alltid en fröjd att få spela på den scenen. En viskväll som alltid innehåller en huvudmedverkande samt Visans Vänners egna medlemmar. De medlemmar som i år  var med gjorde det med den äran. Anders Ramberg och Margareta Andersson lotsade fram några för mig nya talanger. Med dessa unga förmågor kan framtiden se ljus ut för visan i Mariestad. I år var det jag som fick förmånen att vara kvällens huvudartist. Med mig hade jag Peo Högman på bas och min son Karl på gitarr och sång. Vi gjorde ett program fyllt av halmhatt, moralkaka, desertör och lite annat gott ur Mäster Vreeswijks  enorma produktion. Alla medverkande plus den stora publiken avslutade med ”I natt jag drömde”. Jag fick då chansen att få upp min forne lekkamrat Björn Larsson på scenen för att spela ”stereo” med mig, dvs han slog an strängarna och jag tog ackorden. Alltid lika roligt att se publikens reaktion. Den underbara publiken klappade fram oss till extranummer vilket vi, skam till sägandes, inte var helt beredda på men vi löste det i alla fall.